Det var ändå väntat eftersom jag inte haft några symtom ännu. Flytningarna började så smått i fredags (när jag började med den högre dosen av menopur) och har ökat något. 

Nästa VUL är på fredag och då förväntar jag mig att det måste ha hänt något. Annars bryter jag ihop igen. Jag vill bara börja med IVF nu på en gång. Allt annat känns lönlöst!

Jag grät en skvätt mot kära J's axel igår em. Vi höll om varandra och sa inte ett ord på flera minuter. Bara stod där och kände oss besvikna båda två. Det är tungt nu. Men vi har varandra och vi ska kämpa mot målet, graviditet helst innan sommaren. Det hade varit drömmen. Jag hade blivit världens lyckligaste och den drömmen kunde gå i uppfyllelse efter allt slit. 

/S