Nu var det bara att åka hem, dricka mycket och hoppas på att överstimuleringen inte blir lika illa som sist. 

Jag sjukskrev mig, blev mer och mer svullen, satt upp och sov. Krigade på hemma och kämpade för att slippa sjukhus. På söndagkvällen den 4/2 kände jag dock att detta kommer jag inte kunna lösa hemma själv. Måste in och få ett drän för att få bort all vätska i buken. 

Måndag morgon blev det en tur till akuten och  inläggning på sjukhuset. Jag fock drän på em samma dag.

Tisdag och besked från Örebro: bara 2 blastocyster gick till frysen. 2 av 22 befruktade. Jag kände hur hela världen rasade. Igen! Fan!

 

 Onsdag nu hade det äntligen slutat komma vätska ur dränet (ca 5l vätska hade jag blivit av med) och jag mådde mycket bättre. Illamåendet var som bortblåst, svullnaden fanns till viss del kvar men skulle försvinna av sig själv inom kort. 

Läkaren ville ha kvar mig en dag till. Jag vägrade. Jag ville bara hem till familjen och vila upp mig där. 

Kroppsligt och själsligt. Bara vila. 

En vecka senare var jag på återbesök på gyn och vätskan är borta. Vänster äggstock har i princip gått tillbaka i normalläge. Höger är fortfarande förstorad och har en del stora folliklar. Mensen har kommit.

Nu är det söndag och imorgon ska jag till Min läkare som själv får göra en bedömning om när vi kan starta upp ett frysförsök. 

Nu kan vi bara hoppas på att ett av de två små blastisarna i frysen blir vårat andra barn och syskon till lilla E. Jag vill inget hellre än att göra vår familj komplett med en fjärde medlem ❤️ 

Det känns så jäkla tungt just nu. Jag vet inte om jag klarar av ett äggplock med tillhörande överstimulering en gån till. Varken kroppsligt eller själsligt.

Blir det inte en graviditet av något av dessa två så vet jag inte vad jag tar mig till 😢 

Ge mig hopp. Låt nu lyckan få vara med oss. Lite medvind tack. 🍀